DET ÄR SÅNT SOM KAN HÄNDA:
(och detta är sådant som redan har hänt - var har spelats och med vem?)
Att jag knäcker ett nöt söndagen den 24 december.
Att Stockholm Swing All Stars spelar på Snowball söndagen den 29 december.
2025
Att Stockholm Swing All Stars spelar i Istanbul 16-17 januari.
Att jag spelar på Funkisfestivalen i Vallentuna den 24 eller den 25 januari.
Att Stockholm Swing All Stars spelar i Göteborg lördagen den 15 februari.
Att Stockholm Swing All Stars spelar i Malmö söndagen den 16 februari.
.sram 9 ned negadmoträvt allenojtanretni va tednarif i ratled ttoklegrug ttA
Att Stockholm Swing All Stars spelar hos Tyresö jazzklubb torsdagen den 10 april klockan 19.30.
Att Stockholm Swing All Stars spelar i Barcelona 18-19 april.
Att Stockholm Swing All Stars spelar i Farsta torsdagen den 22 maj.
Midsommargig vid norra kvintcirkeln.
Att Stockholm Swing All Stars spelar i Lidköping den 31 juli och det och sånt.
Att De tre bråkarna Buse spelar på det traditionella firandet av Alla Hjärnors Dag i Nötträdgården (Idskär) torsdagen den 14 augusti klockan 10.30. Häng med och plocka valnötter och skicka till dina smartaste vänner! Även provsmakning av gårdens egna nötsorter. Fri entré.
Jack Torrance, semiturné i södra Sverige, oktober.
Att De tre bråkarna Buse drar på turné i umiak, december.
Reservation: om det står här att något kommer att hända en dag som du tror redan har varit kan det hänga ihop med åt vilket håll du tror att tiden går. Det kan också vara så att dagen verkligen har ägt rum och att det som hände hände men att någon i gurgelkottpersonalen har glömt att sudda på skärmen. Eller så hände händelsen inte alls, för att den ställdes in eller för att jag kanske ljög om den från början. /Dicken
etablerad 2012
Om du bedöms uppfylla kraven så antar vi.
Gratis HVS-provlektioner och provtester:
Flumskolan stöttas av multisportlaget MML
FISKSAKER
och låtlista
Femvåningshuset:
(vattnet ska vara bräckt)
Axplock ur k-hullibullit:
Nej det struntar
vi i just nu.
LÅTLISTA
Här kommer tonlänkarna, eller kompositionerna om man så vill, en lista kort och god över Dickens bitar. Du kanske har hört någon av dem, eller brytstycken ur dem, åtminstone C. Fast egenklien heter det åtminstonde. En del är skivade och en del är nätade. De allra flesta kompisotionerna är musikbaserade och har bara hörts i verkligheten vilket inte är illare än något. En del har här försetts med varnande ljudande exempel. Men det är synd att det här med musik ska vara så formellt - varför inte lägga bort titlarna och istället presentera dem med deras rätta namn? Här:
men läs detta först:
- Får man använda de arrangemang man hittar under gurgelkottparaplyet?
- Fråga först, betala något till Gurgelkott (billigt vid fråga, gratis om du tar ändå, men det är väl lite skämsigt?).
- Nämn arrangören vid framförande.
- Men om det bara är en "låt" då, alltså inte ett arr liksom?
- Tuta och kör fritt i terrängen (men det är fortfarande en fin gest att berätta vem som har kommit på låtar som spelas - och rapportera till STIM!).
(OBS! den frikörningen gäller förstås bara mina låtar /Dicken)
men en sak till också. Varför är det så mycket utlagt? För att.
Många grejor är ju skrivna direkt för en ensemble och då är det
inte alltid så lätt att göra en "melodi- och ackordstämma",
men här är ett försök att samla många sådana stämmor i alla fall.
Låtar från 1982 och framåt.
Alltså:
De som fanns som datornot var ju dessutom lätt att transponera.
Här är de noterna för
(transponeringarna kompletteras efter hand)
"Låtar":
Administrativ infarkt
Alfs garage
Alla säger 'jag ber om ursäkt för min pappa'
Alla vägar bär från Rom
Alice vs Eurydike
Allt
Allt jag vill ha till jul är er...
Anna-Lisa
Anna-Lisa och jättesnigeln som var ett ovanligt kamlejon
Ansvarstagande liberaler
Atonal melodi
Att baka en kaka och klättra upp i ett träd
Att inleda ett kvartsextförhållande
Att göra slut not
Att komma igenom en dörr (Ställ upp!) kompversion not
Att pussa en snigel
Att tämja ett gäng vilda guldhamstrar
Att vara galen är att vara sju
Att vöna en storkvigg
Augustinatt
Avoid Note Samba
Bad (Bad mig att duscha, she did)
Bajs komp bas komp bas+melodica not
Bajsa i neon
Baktus kaktus
Behärskartekniker
Bekännelser
Beroende
Besserwisserduetten
Bilder av dom som lever på skattebetalarnas pengar
Bilder på dom som lever på skattebetalarnas pengar
Bilisternas karneval
Birdshit not
Blinka lilla snigel (potpurri)
Blinka lilla * eller #
Blue kossa (belgisk)
Blues för de drunknade
Blues för Anjela och Per
Blues för moster Broadway
Blå katt (se Kattblues)
Boleria
Boring Boys
Brännwienervals
Buff
Calle Leaps In not
Carl-Henriks bop not
Chattanooga cha cha
Cykla utan hjälm komp bas komp bas+melodica not
De tretton undren
De var k-plenisar
Den inbillat hypokondriske
Den internkonservative
Den som vandrar oknäppt är stängd (så går sluten)
Dennis och Roger not
Det heter Vasastan, era dumma jävla lantisar, Vasastan Vasastan Vasastan (Vasastan)
Dickens blues not
Disko terror
Dodiodiana
Doktor Sigmund (freuda dig) anpassad lättnot
Doktorn satt i granen
Dold kong
Du gamla, du fria (folklig variant) not
Du gamla du valfria
Du ger mig ångest (Jag har ångest)
Du sa som det var
Du var annorlunda i lördags not
Du är den ena
Du är den andre
Dyningar i en pöl
E 18
Efter gryningen not
11
En akterspeglad
En dag kan det bli så
En dåres förtalssvar
En prisvärd gud
En sentida parkivar
En snigelkotts försvarsnummer
En sorts rättvisa
En sång som är ung
Envisas med att skriva egna låtar
Esterhase-servicen (Toby Esterhase Ultra Ultra)
Ett konststycke
Ett med könsroller fulmålat samhällsbygge
1 2 3 Råttmor kokar te (4 5 6 Råttmor kokar kex)
Falska
Far med osanning
Fasta paniksituationer
5
Fiss dim
Fjädrar
Fjärilar
Fjärrtåg
Forearm Blues.
Formergreen (Hit men inte längre)
Fru Lönnroth (Valborg)
Fröken Urringning
Fröknar och pappor som vinkar till varandra
Ful and mellow
Für Ellington
44
Fågelexpert
För sant för att vara bra not
Förspel
Första bluesen
Ge mig medicin med detsamma
Getting Sentimental Under Me? (Heavy Stuff)
Giant pets
Godnatt (medkompositör: Catharina Hedrenius). not 1 not 2
Godnattgrejs
Golf
Good Stuff (Guds straff)
Grattis
Grattis, lilla vän komp bas komp bas+melodica not not 2
Guantanamindre
Gubben Kran not
Gudrun tog mig med storm (något avtagande)
Gustav den femte
Gå genom korridoren och sätta krokben på sig själv
Gå i harmonianalys
Gå vidare till Norrmalmstorg
Göteborg
Hajens trumpetkonsert
Han var en blåslampa not
Hectors apstrudel
Hedrenius ofullbordade symfoni not
Hedrenius ofullbordade trudelutt not
Hedrenius opåbörjade symfoni
Hej babburibba not (insp. i medley med de i noten ingående låtarna) not 2
Hej då babburibba
Herr och Fru Lelulja
Herr superman
Hindel atjo baby (I ain't got nutch to cry)
Hit the maniac
Hoka He
Homo ludens
Hon ser rött när hon ser blått
Hornavan
Hos Dionysos i dunkelskogen
Humanismens i skolan död
100 b-flöjter
Håll med mig
Högerstön i Hägersten
I all hast
I Am the Moondark of Your Death
I G
I Hear Music When I Sing For You
I like elephant
I love the way you ain't
I min blommiga blåsa (krinolin)
I'll run home not
iFan (Djävulens egen app) prov 1 not kör (under arbete, reklamlåt för hjälpapp för satanister)
Ingen gång är en gång för många
Inne i rymden
Instrumentalvårdaren Strucel
Ja ja kapten
Jag badade då not (insp. i medley med de i noten ingående låtarna) not 2
Jag bet IA i armen i Solvändan (stelkramp)
Jag blir heller duad av vargar
Jag har aldrig slutat ro
Jag har aldrig varit ung
Jag har fått ro i min inre sjö not not 2
Jag har köpt mig en akustisk moped
Jag hör vad du säger och förstår vad du menar
Jag sitter på en sten
Jag spelar vidsynt men jag är det inte
Jag vet var du bor
Jag älskar dig not
Jag älskar inte dig
Jag är en astornaut
Jag är en kverulant
Jag är en rullimantis
Men det är inte jag
För jag är en aprakatolek
Jag är så söt när du är full
Jasskungen
Jazz
Jul never be the same not
Kabel ankring förbjuden
Kadom kadom kadom
Kalla mig inte Jane
Karies
Kattblues (Blå katt) not
Killen med finess
Kittla ingen orm not (se även Skjutjärnspedagogen)
Knorren (Det gäller att ha knorr)
Kommunalkungen
Kompis på kanten
Konstens alla regler
Korven not
Korvokado
Kosmos not
Kossa i fickan not
Kramvärkt
Kroki i mörker
Kräks
Kul Hemul
Kungliga Internationalen
Kärlek och penningar, särskilt penningar
Kärlek vid en blodlönn
Kärlekstrubbel
Köttmotor
Lady Insane
Let me tell you how it feels to be dead
Lik i garderoben
Lille Prinsen is back
Ludde och Ory
Låg i en hög
Lägg den inte här not
Lär mig kromatik
Läskedrycksön
Läskiga blommor små
Macka lerutt (Segabesi) not (insp. i medley med de i noten ingående låtarna) not 2
Man får leva i en fantasivärld
Man är som en ål (lättluad)
Margarin (Margarin, smör, matfett) (Maragarin) not
Med Gud i sig
Med öron känsliga för gröt
Mera Bach!
Micken
Midsommargig vid norra kvintcirkeln
Min fru är en flöjtnant
Min dotter är en
Min högra ärthalva
Min kille är ingen tjej
Min lilla getingfjäril
Min nästa är god
Min sexsång till dig.
Minsta Motståndets Lag (MML, officiell hejarklackssång) not pissdemo komp
Missirandi
Mister Peasley
Mitt och ditt i i naturen
Mitt på det torra
Molle
Mollon not
Moln
Mor åt fullkorn
Moscow Rules
Motsatsen not
Mumeå (medkompositörer: Henrik Blommé och Martin Wikström)
Mumma
Musik ska byggas utav toner
Musik under tiden
Måndagsalfa
Månen är full i fasen
Månskensnatten
Månstones
Mörtblod
Mötesteknik
Nej tack, jag röker inte
91 äventyr
Nog är man lite frammis ibland
Not got to desert
Norrtäljefilmerna (Vad är detta?):
Turista i Norrtälje (musik: Catta Hedrenius)
Norrtälje - en dröm? (musik : Dicken) not bara musik
Nutidspolka
Någon annans dans
Okay not
Olika korvars prefix
Olle Holst, fotografen not
Out of Tune
Ove-Roland
Pica picalurven (Hon blir en skata som drucken)
Pikachus äventyr
Potatis 1
Potpurri över hela den amerikanska sångboken
Priset för att mellansnacka enligt lirhoppets princip
Queer not
Perfekta barmusiken
Påkläder
Ragan om Singen
Raggvisa
Relme & Snooby
Rent falskt
Restricted area not
Rich Roach Philly Joe Jo Jones
Rimbo jazz
Ring P1-bluesen not
Romans med generalbas
Rondens vind
Rosa Fiskmonster
Round about midnight
Roxody in rap
Rutten fäbodpsalm
Rädda almarna
S
Sagan om de två hornen
Saurons svarta ros
Sanna not
Save a little bit of that old cheese not not 2 (kompfil)
Se på min tax är du rar not
Segabesi: se Macka Lerutt
Schubert goes sweet
66
Skjutjärnspedagogen not (se även Kittla ingen orm)
Sjörövarön
Sjöstjärtar och andra
Ska vi plocka nötter i min trädgård?
Skal-Jonas
Skrattlåten not (insp. i medley med de i noten ingående låtarna) not 2
Slow dance not
Slummertone
Snigelns flykt not utan solist
Snorkelläraren
Social fall
Sommarfågelns elände (En Norge Spiritual för fjärilar)
Sommarmelodi
Sopransaxnytt
Sorgsligt nog
Stalakmighit & Stalakmigdit (ett grottstycke från min hemort)
Stekt pålägg
Strandvaskare vid Kabel ankring förbjuden
Strumpor av plåt
Stryk liten stege
Sundbybergsberättelsen (medkompositör: Milomabesi) not
Sveriges atjonalsång (framförs i allergo)
Svinigt, magistern!
Switch off the onbird
Sylvass not
Syrran och de bergerak
Så behandlar man inte Ronny Borg
Sörmland not
(Sörmland med bara regementet, ej Sörmland, arr 3 blås gitarrfeature) komp not
Tack, tack, tack
Tack, tack, tack, taxametern
Tack för visad hänsyn
Tant James infirmary
Tant Joja med repet i Vasaparken
Tarmsviten (Lavemang - Min stomi - Fibrer)
TBR x räk o en vänt
Tenderyl
The chicken files
The clock is quarter in three (Att använda universalspråket)
The Final Touchdown
The more I hate you not
The Sheik of Araby, Växjö
Theme from New York
There are four of them, and Alleline
Till häst
Titta, en Kärleksplätt!
Tjejtsaren Sivan den kommunfullmäktige
Tjofadderittan: se Jag badade då
Tjugofem meter längre bort not
22
Trattkantarell komp not
Tretti spänn komp not
Trisslåten
Trumpet med kicksstart, max 200 :-
Trumpet of små feet
Trumpetkurs med obligatorisk Navarro
Trygger-kraschen not not 2 (kompfil)
Tuppsvanskalaset
Tusen och en röd ros trombon not förklaring komp 80 komp 120
Två händer i ho
Töntkäcks seger över hårtufs
Uku lele
Under guldbekransade fästen
Under samma paraply
Under samma parapolyp
Ung och vacker är jag
Ute på uttergången
Valslav
Valtstängsel upphör
Var god stör ej
Vem vet inte du
Vem skrev Rally mö?
Vi följer banvallen till Rö f.d. jvstn not
Vi har en kompis
Vi kom, vi såg, vi seglade not not 2
Vi såg rakhajar
Vilka glasögon bounce
Vissa älskar andra
Vår sista låt
Världens lättaste låt
Världen är full (Skott kommer) not (arr) (arrtest)
(tillskrivet 2024: men alltså tusan, fler har tydligen gjort den låten! Bättre dessutom – Persson/Knutsson.)
Water falls on my head not
What a difference a tjej made
XXX not
Ya till galenvisshet
80 grader not
88
88 (88 bakofram, Mafrokab 88)
Äckelkrig rides again
Är nollor orunda?
Även en nobel pristagare är nikotinberoende
Öl, vin och vatten
Örnen och kycklingarna
Öronäcklis
sådant som mer är som "arr":
flöjt- och trombonlåtar:
Drömmar, kyssar och sega råttor not
En miniatyr not
Ett, två, tre, fyra, fem, sex och så vidare i all eländlighet not
5-sekundersprognosen not
Flöjtragtime
Gulasch med chokladsås not
Lätt motett not
Tjenis Tjenis Gummistövlar not
Två ben not
Vi framför allt not
Whiskas on the rocks not
Överhäng på Orrholmen not
cello- och trombonlåtar:
Brakonsert för cello och basun not
Duetten om hur det känns att leva i Stockholms län not
Smöret smälter not
trombon:
Blues for Bill-chasar 1987-1989 ca info not
Brottby Café/Temsi/Chaufförens dans not not 2
Dagen då Sven fick en vän
Dramatematiskt tema not
Ericson Tre Korvar/Tre korvar i vinterskrud
Ett blöjon säger bara mjau not not 2
Hämndtjänsten not
Julpotpurri för 5 tromboner not
My funny Vallentune
Sven den 50:de Larsson not
enisar:
Julpotpurri för blandad kör not
Stråkkvartett
Han är sin egen labyrint not not 2
Mina tänder (utdrag)
DHFÄSALUOMIRKTDFL (not)
"För barn och barnbarn"
(31 låtar till Hugo Hamiltons texter och bilder)
Em Fm F#m Gm Abm Am Bbm Bm Cm C#m Dm
storband:
Bluesleeves (trumpet) (eller trombon) (en dockhussåpa) not melodinot
SOS (Sviten om skiten) not not 2
låtar som ofta har arr för någon ensemble med komp och blås eller så
(ibland finns både "grundnot" och arr):
After you've got not not 2 not 3
Applådtack 1, 2, 3 (P&B) not hela not sång not piano demo hela demoinfo
Balett utan vett/Dans utan sans not
Barytonbagatell komp bas komp bas+melodica not not 2
Bruksvalsen
Burning slides/Hot trumpets not
Coda not
Chanson lemur (1999) / Ingen som helst aning (1984) not
Dans på distans (datakrokodil) not
Den sista satsen not not 2 not 3
Dom bastanta tjejerna i korridoren not
Dom kralliga grabbarna på Odenplan not
Fan, jag kan inte få upp min "kokosnöt"
Ge Sussi Himmelen not not 2 not 3 not 4
Glädjen (1999) (1985) not not 2
Hudiksvall (medkompositör: Peter Forss) not not 2 not 3
I'm in the mood for a swinging X-mas vokalversion 1999 not not 2 not 3
Ingen aning not not 2
Ingen som helst aning (se Chanson lemur)
Ingen som helst JS-aning
Ingen som helst JS-aning alls
Jakten på den försvunna takten not not 2
Jan Franzén - min beste ven not
Jingel München (medkompositör: Carl-Fredrik Orrje) not
Johan kan allt not not 2 not 3
Lottens blues/Lotten bop not not 2
Lulla/Ett stycke fri improvisation not not 2
Man får alltid lära sig nåt nytt not not 2
Prelude to Masken/Masken not not 2
Min skatt har minskat not not 2
Något som inte finns kvar not not 2
När studielånet kommer not not 2
Superlativförrådet tömt not
Svansen (framsvans) not not 2 not 3
Syster Ebba not
T.B.M. (Taxi, buss eller moped) not not 2
The things you all are not not 2
21-bullar not
Vad hände på Gotland not not 2
Varför får inte jag hugga ner ett träd not not 2 en text
Visst svänger det om LM Ericsson
kulturskola och annan undervisning:
Portugal, Snigeln, Dennis och Roger, Boogie Woogie noter
Knärten (The knert) not
Skala B (SkalaB) not
Blåskallelåt not
Bapelsin not
Semper Batallius not
Elsies tema
Enorm liten sång not
Dynga, Ny dag apelsin-banan-citron not
Sleep over not
Skolkungen not
Popperi not
På konsert med Birgitta och Elisabet
Tango
Tungan på vågen not
Vallentutorna
Peläxas
Ligg och sov en liten stund not not 2
Snorlax i Kårsta not
Killimanjaros topp not
Kulturskolans sång not
Sov nu sött not
Världens bästa flås not not 2
Och så några ganska tveksamma låtar:
Jippie! Blues! not
Used Things not
Och så några ännu tveksammare:
Några av bitarna är beställningsbara,
liksom kanske några andra låtar som inte ens finns.
Tävling! I listan över alla de här kompo Nej förresten den här tävlingen är avgjord och nerlagd nu.sitioner förekommer en låt som någon annan, en känd utlänning, har komponerat. Gissa vilken och skicka ditt svar till Gurgelkott. Ange gärna även titeln på den felande låten. Av dom som gissar rätt drar Gurgelkotts väldiga jury tre vinnare som vinner varsitt duktighetsintyg.
En annan tävling som faktiskt skulle vara ännu roligare är jeopardy, men med bara ja- eller nejfrågor. Det är frågor som bara kan besvaras med ja eller nej.
I jeopardy får man ju svar som ska kompletteras med lämpliga frågor.
Okej, då spelar vi ja- eller nejjeopardy!
Här kommer första svaret:
JA
MATEMATISKA HÖRNET
I en mu
IDOLLISTA
En sådan lista går ju inte att skriva då idolerna är så otroligt många. Som jag skrev på startsidan hämtas mycket inspiration från de jag för tillfället spelar med eller hör på. Men det är klart att vissa idoler kanske sticker ut lite extra på så vis att de tidigt har lämnat spår och att jag fortfarande lyssnar ofta till dem, eller på något helt annat vis.
Några viktiga:
Nej förresten, det kommer bara sluta med att det står 3000 namn här. Det hade varit bättre att inte skriva något alls. Som vanligt. Åh.
Fast några trombonister som har stått på listan sedan många århundraden:
Bill Harris
Bull Harris
Måns Harris
Benny Green
Lawrence Brown
Kurt Järnberg
J C Higginbotham
Kid Ory
Trummy Young
Ulf Johansson Werre
Vic Dickenson
Valdemar Hajer
Lasse Olofsson
Quentin Jackson
En på ett kassettband från en som heter Björn
Urbie Green
Dickie Wells
Sven Larsson
Al Grey
Tommy Dorsey
Folke Rabe
Gary Valente
Dick Nash
Tricky Sam Nanton
Text från startsidan:
Min pappa var pianist, arrangör och kompositör och ledde bandet Gugge Hedrenius Big Blues Band, ett jazz- och bluesband som fanns 1959-2009. Jag hörde bandet ofta när jag var liten och mina upplevelser från det har starkt präglat mitt musikanteri. Från 1985 var jag dessutom medlem i bandet (men hoppade in redan 1978!). Många av mina idoler spelade i bandet, även fina gästande "superstars" som Hank Crawford, Mel Lewis, Jimmy Witherspoon, Maxine Sullivan, Claes Terry, Joe Williams och en hel rad fler.
Se mer nedan!
Utökad information om GHBBB och om mitt förhållande till bandet:
är det knäppt?
Ursäkta babblighet, men det bara är så.
Gugge Hedrenius Big Blues Band startade på Nalen 1959. Kan det här verkligen vara något att skriva en långränna om? Uppenbarligen är det det för mig, eftersom jag har lust att göra det. Men varför skriver jag samma sak flera gånger? Hjälp!
Bandet spelade mycket på jazzklubbar som Nalen och Gyllene Cirkeln, och var med på sluttampen i folkparkernas jazzera. När danspubliken lämnade jazzen några år in på 60-talet såg blev det stiltje och bandet lades i träda i väntan på bättre tider. I början av 70-talet blev det nystart med spelningar på jazzklubbar och konsertscener. Det gick bra för bandet men det kom efter hand att sakna danspubliken. 1978 startades projektet Gugges Ballroom, som drevs under parollen "alternativ dansmusik". Bandet spelade som vanligt, alltså på sina egna villkor, och det var tillåtet och välkommet att dansa till konserten. Många ville det och särskilt de första åren såg man stilar blandas vilt. Kritstrecksrandiga kostymfarbröder och trasfladdrande soloutövare av "frigörande dans" är två stiltyper jag gärna minns från dansgolvet.
De kunde dansa till den här musiken.
Det här låter ju inte så konstigt, jazzband med dans. Men det finns en historia utöver att de ville skilja sig från den dåförtiden så vanliga dansbandsrestaurangen. 1964 hade bandet blivit uppsagt från ett långtidsengagemang som dansband då bandet påstods spela jazz och inte dansmusik. Bandet stämde med hjälp av musikerförbundet restaurangen för kontraktsbrott. 1968 blev det rättegång. Roffe Ericson tillkallades som expert för kärandesidan. "Nå, varför är du expert då" frågade rätten. "Tja, här en lista över vilka band jag har spelat med (rullar ut en lista med namn som Duke Ellington, Harry James, Woody Herman, Tommy Dorsey, Stan Kenton och Charlie Parker). Jag har rest runt med de här banden i hela världen och spelat sån här musik och folk har dansat överallt. Men här i Sverige är ni ju inte riktigt kloka...". Saken kunde dock inte avgöras i ordinarie rättssal, utan man flyttade över till en lokal där bandet kunde spela upp sin musik – nämligen danspalatset Bal Palais. Eftersom Bal Palais därmed hade blivit en rättssal var det förbjudet att dansa, men folk dansade ändå.
1978 då Gugges Ballroom startades på Bal Palais var jag 11 år gammal. Jag hade hört bandet rätt ofta tidigare på ställen som Mosebacke och Bullerbyn, men på "Ballan" (vägg i vägg med Fasching, fast i källaren) spelade man inte bara kvällstid – varje lördageftermiddag var det öppet och det fanns alltid någon särskild barnaktivitet. Det kunde vara clownen Manne eller någon annan gästartist, eller att Gugge improviserade en saga (han var bra på det, det vet jag och mina syskon Mia, Emma och Erik!). Ofta involverades bandet i sagan och det gjordes faktiskt så småningom ett riktigt "verk" med mer genomarbetad handling och fullt storband och kör - Häxans ansikten eller Sålunda kraxade Zaratustra eller Molnryttarens återkomst. Berättare (två varianter, jag har inte kollat skillnad), illustration Mia Nash (Mia Hedrenius). Chrille Boustedt var Molnryttaren. Min kompis Jocke Ekmanner (numera Joachim Hamou, tenorsax, son till Birgitta "Birdshit" Ekmanner) och jag brukade vara med och spela grundtemat till sagorna ihop med bandet. Relme och Snooby, Mandrowen bor bakom månen, Peter Polis, Relme och piraterna, Blomman, Aprakatoleken från sommarprat 1979.
Under den här tiden kom jag att utveckla en stark kärlek för bandets musik. Tidigare hade jag gripits av de känsloförmedlande strängar som spanns genom Anders Lindskogs tenorsaxspel, det var något magiskt med dem. Under hösten 1978 fick jag även upp ögonen för Krister Anderssons tenorspel. En lördagseftermiddag var både Anders (i klippet hörs först ett fint solo av Gustavo Bergalli) och Krister med, och jag spelade in med min bandspelare (även detta spelades på begäran, med Krister på klarinett!). Mina favoritlåtar med bandet varierade men länge var det mest Wåge Finérs Big Rock som gällde (vid sidan av pappas Watergate Shuffle, Akta dig för troll, Blues of Sweden, Lajka Come Home, Baby Blues, B.B. Bernt och Polish Parliament). Jag gillade också B.B. Schaffer, som jag tror att Wåge var huvudansvarig för. Innan denna period hade jag inte direkt sökt mig aktivt till bandet. Jag var (och är) Beatlesfreak. Jag tyckte lika mycket om när lågstadiefröken Marianne Lundberg spelade tramporgel till morgonsångerna som när pappa spelade på pianot. Att jag kom in på att spela brassinstrument berodde snarast på att jag gillade när mammas sambo spelade Jada på sin gamla buckliga trumpet. Det var typ den enda låten han kunde på trumpet.
De åren som följde efter spelade jag mycket på trombonen. Jocke (Joachim Hamou) och jag hade vår duo. Våren 1979 hängde vi med GHBBB på en liten turné. Jag minns att vi väckte bandet och resten av hotellet i Örebro med vår konsert på parkeringen på bakgården klockan 7 på morgonen... Vi spelade Rosa Pantern, When the Saints och Walk Spirit, Talk Spirit, som vi hade lärt oss av Stefan Grahn på Annorlunda Musikskola i Sollentuna (åh, vad kul det var att gå där!).
Och så brukade vi tjata på dåvarande Faschingchefen Claes Janson (som dessutom var sångare med bl.a. GHBBB) så att vi fick komma in och höra artister som George Coleman, Abraxas, Sababas, Spring Quartet, Hot Salsa, Bolon Bata, Rena Rama och Arild Andersen med Jan Garbarek.
Gugges Ballroom var en växande verksamhet, inte minst publikt. 1984 flyttade man till det större stället Strömsborg. Där var det tre scener igång samtidigt och himla mycket folk jämt. Dömaxat, men Bal Palais ("Ballan") var bättre tycker jag. På Bal Palais-tiden var det mycket familj inblandat. Min storesyrra Mia ansvarade länge för garderoben och hade ett gäng kompisar som turades om att arbeta där, någon annan släkting brukade sitta i kassan. Farbror Rustan spelade alltid piano i bandets pauser (ibland med sköna zuba zuba Bob Fredriksson på trummorna). Från ungefär 1981 var jag allt oftare med Rustan och spelade. Här i augusti 1981, efter spelkvällens slut. Från 1983 brukade jag få sitta in ett par låtar med stora bandet. Här Kidney Stew med Claes Janson, Chris Holmström och Uffe Johansson Werre (Ulf och jag spelar solo omlott med varandra och ihop). På dansgolvet kunde som sagt olika stilar ses. Det fanns många stammisar. Några jag inte glömmer var Bugg-Gunnar och Lelle. Farmor Rosa hade sitt fasta bord bredvid scenen och där brukade också den bra sångerskan Gunnel Milder sitta. 1981 lärde jag känna hennes son Joakim, som var två år äldre än jag och en väldigt bra saxofonist. Våren 1982 spelade sedan den fine trombonisten Olle Orrje med sitt band på Bal Palais och då lärde jag känna hans son Carl-Fredrik (Carl), som var en otroligt bra pianist och jämnårig med mig.
Nuförtiden har lindy hopdans ("jitterbug") blivit något av en fluga och det är jag väldigt glad för. Jag är ju stolt och lycklig medlem i det toppenbraiga bandet Stockholm Swing All Stars som brukar spela på lindy hop-evenemang (och en massa andra ställen som jazzklubbar och konsertscener). Jag älskar att titta ut över dansarna och blir så inspirerad av dem. Denna boom hade vi nog inte riktigt anat på 80-talets Gugges Ballroom. Men – utan att alls vilja minska glädjen över dagens lindy hoprörelse – publiken på Gugges Ballroom var bara till en mindre del specifikt dansintresserad. Den tillhörde en generation till vilken hörde att dansa pardanser som foxtrot och kanske lite annat eller lite friare, och gärna till svängig jazz om det var den smaken man hade. På så vis var Gugges Ballroom kanske lite mer lättillgängligt för vem helst som hade lust.
________________________________________________________________
Under de 50 år som GHBBB fanns skrev Gugge arrangemang och kompositioner hela tiden. Alltså hela tiden, till och med i sjukhussängar på slutet, med handritade notlinjer. Under somrarna på "Örnnästet" var det wurlitzerelpianot som gällde (här, låtförslag till någon revy eller så, kanske runt 1975). Ibland har bandet beskrivits som ett storband men endast under ett par kortare perioder har bandet haft den sättning som brukas avses med begreppet storband. Idealet för samspelet har också skilt sig en del från vad som hör storbandsnormen till. Från början var bandet ett stort småband som nog hade rykte om sig att vara "ruffigt". Ibland kom det någon vikarie en tid, som man sedan ville behålla. Då kunde vikarien stanna och spela lite stämmor på ad lib-basis, som sedan skrevs in. Det har präglat både sättet att samspela och sättet att arrangera. Bandets storlek har således alltid varierat. I takt med att arrangemang ändå har anpassats har antalet olika arrangemang på samma låtar växt till ett svårhanterbart gytter. Arren är ju oftast inte riktigt separarade från varandra, varken idémässigt eller rent fysiskt (sammanblandade nothögar, som nog mer var en följd av sättet att kombinera arr än av klanterier).
Recensenter har ofta klagat över "otight sektionsspel". Jag kan definitivt intyga att bandet har låtit ganska illa ibland (eller till och med ofta), men jag älskar grundsättet att förhålla sig till ensemblespelet (åtminstone under de perioder bandet var som bäst). Jag tycker att det är positivt att man kan höra vem som vikarierar på tredjetrumpet i ett stort band för att den trumpetaren brukar ha ett eget vibrato eller hittar andra toner än de som står i stämman eller kanske spelar lite från kompisens noter istället (ja, okej, det där sista var kanske lite överdrivet, men inte mycket). En tenorist som är lite extra förtjust i glissandon eller en trumslagare som plötsligt tycker att det nog trots allt skulle vara ett crescendo i slutet i alla fall. Några som väljer bort sin stämma tillfälligt för att musikaliskt kommentera en annan musikers insats. Över huvudtaget gillar jag på något mysko vis när ledaren liksom inte riktigt kan styra hur bandet spelar eftersom alla till slut ändå spelar lite som de har lust till i alla fall, hur det än var på repetitionen eller stod på något notblad...
Och så tycker jag om när man inte är helt säker på hur en konsert ska bli. Att våga chansa lite. Då får man godta att det går åt pipan ibland och skratta eller gråta åt det. Då kan man förstås fråga sig vad gå åt pipan egentligen betyder.
Låter det som att jag tycker att bandet bara ska spela våldsamt och oborstat? Nja, jag gillar det men vill ha större variation. Och det fanns det, det saknades inte raffinerade eller skira inslag. Apropå det så lär det ha ringt en tant till Sveriges Radio och frågat varför de spelade "vråljazz" när Hank Crawford hade spelat sitt arr på Street Of Dreams i en sändning med GHBBB 1984! (Hör förresten det här: samma låt ett halvår tidigare med Hank Crawford/David Newman Quintet med Calvin Newborn! Direktsänd lunchkonsert i SR från studio 4. Fint, tycker jag.
Ganska få låtar har något tydligt partitur utan verkar mer ha skrivits ut stämma för stämma ur minnet eller improviserat och i olika generationer med plus- och minusstämmor. Därför skiljer sig ofta tonlängder, artikulationer och nyanser en del. Mig stör det inte särskilt. Jag tycker ändå inte att det som mest inspirerande när jag blir för detaljstyrd. Jag vill inte så gärna ha prickar, bågar, accenter, nyanser, hustak och streck ovanför varje not, men gärna makroinfo om vad andra spelar så att man lätt kan stuva om under låtens gång om något lajbans skulle dyka upp. Jag blir glad om dispositionen är sådan att man snabbt fattar planlösningen. Men repar man så blir det väl ganska bra, och framför allt – spelar man mycket ihop, och gör låtarna till sina "egna", så blir det nog himla bra till slut. Varför lät Ellingtons och Basies band ofta så bra? Inte var det p.g.a. extra detaljrika noter och rep, det var de många spelningarna (och att de var superlirare). Äh, det kanske bara är det jag ser allt sämre och att det är lögn i helvete att välja rätt glasögon för notläsning. Kanske neumer skulle passa bäst för mig? Det roligaste är förresten om man kan låtarna på riktigt, och inte behöver noten alls.
Till skillnad från hur man ofta arbetar i ett litet jazzband har man i ett större (nästan) alltid någon form av ledare och man brukar spela genomtänkta arrangemang. Det finns en lattjo spänning mellan ytterligheterna att som ledare mana till och önska frihet och skaparvildhet, bara ni gör exakt som jag säger. Frågan är intressant inte minst som musiklärare, jag vill att eleverna ska ha en "punkingång" till undervisningen och spelet, men de ska lyda mig... (Som musikelev har jag nog själv varit rätt hopplös ibland, och det är jag lite glad för)
Gugges band lät bäst med viljestarka musiker som gjorde som de ville och inte alltid som han sa eller skrev. Med det menar jag inte att han bestämde dåliga saker.
Fast han kunde vara en besvärlig jäkel – i likhet med så många med stark konstnärlig drivkraft. En sorts (på sätt och vis nödvändig) urkraft som bara måste riktas åt rätt håll, så att det blir det där levande bandet som hägrade. Han kanske helt enkelt var koleriker? Det kunde vara en jobbig egenskap i bandet. Men jag vill inte förminska honom till att vara i första hand det. Han lämnade många spår efter sig, av vilka ett anmärkningsvärt stort antal sämre men i mina ögon framförallt ett stort antal jättebra. Som pianist och arrangör hade han underbara sidor (och utgjorde en viktig del av bandets sätt att spela), men också några ganska irriterande, i alla fall som pianist. Alltså – som tidigare sagt – i likhet med så många andra av mina idoler. När han spelade urbra, vilket han ofta gjorde, var han en av mina favoritpianister.
Det är för mig lätt att förstå att allt runtomkringarbete minskade chansen att landa helt rätt när han plötsligt skulle växla om till att vara musikant. Gugge arbetade ett helt liv med att mot många odds få bandet att ha en verksamhet. Det var ingen affärsrörelse (även om det fanns perioder med frapperande stor publik!) utan ett musikaliskt kall att göra just den här musiken. Som ett led i det drev han ofta ställen i egen regi. Det och annat utommusikaliskt tog kolossalt mycket tid och energi i anspråk.
Utan hans starka passion hade inte det här härliga bandet funnits, med alla dess otroligt fina musikanter och alla roliga ballrooms och det och sånt. Och så hade bandet en egen dialekt som knappast kunde förväxlas med något annat bands. Den är ett resultat av de musiker som har varit med (särskilt under den tidigare delen av bandets existens) och av Gugges vilja och arrangemangsidéer. Jag tror att summan av spelarna i ett band blir mer än en samling isolerade öar – ett band kan få en egen identitet (med en annan innebörd än vad en marknadsförare skulle lägga in i begreppet).
Tack pappa för Big Blues Band! Även tack för en massa privata saker förstås (faktiskt inte alls samma kolerighet där), men det hör ju inte hemma här. Det är förresten skumt i flera led att via internet tacka en död förälder för nånting alls, så jag tar tebaks. Hursomhelst har bandet och dess musik en stor plats i mitt hjärta. Naturligtvis vid sidan av en massa andra betydelsefulla kärlekar inom både samma genre och helt annorlunda.
Här är från en spelning med Big Blues Band på Bullerbyn våren 1974, flera låtar i rad. Klart hörvärt - lite skränigt kanske, men väldigt livfullt (presentation vid 31.30). Låt den här ljudfilen spelas upp med riktig volym i lurar medan du sippar på ett glas oboy och sju till. Eller så har du och sju till ett riktigt partaj med musiken i monsterhögtalare, toppkvickt!
Men varför i helskotta kunde de inte stämma sina instrument lite oftare och lite bättre? Jag ska inte säga något, jag spelar rätt ofta skitfalskt, och så blir det bara värre om jag anstränger mig (dags att öva!!!). Och som (tveksamt) försvar: ganska många av mina idoler har "alternativ" tonhöjd, eller andra egenheter som skulle kunna ses som defekter. Fattar inte varför, men de har väl något annat jag gillar då. Jag tycker förstås inte att det är något ideal att spela falskt, men man ska heller inte utgå från att en ensembles klang eller arrangemang aldrig kan tjäna på en viss "spridning".
________________________________________________________________
Från 1985 ingick jag i orkestern och jag arbetade redan innan det tidvis ihop med pappa med allt möjligt som hade med bandet att göra. Jag var ju sedan tidigt en något nördig entusiast. Och saker att göra fanns det alltid. Efter att så småningom ha kommit att i hög grad ansvara för notbiblioteket och dessutom ha arbetat mycket med att skriva arrangemang (både på egen hand och ihop med pappa) och hade de många sättningarna och arren i huvudet, var det vid hans död 2009 givet att det bara fanns en person som möjligen skulle kunna reda upp i de oändliga hyllmetrarna med handskrivna noter: jag.
Typexempel på not ur lagret: snyggnot till Wåge på den här låten (solon Gugge, Wåge, Ulf Adåker). Den här låten har jättemånga snarlika arr (se lite ur den här smått spejsade svt-filmen från 1978!) men ingen not stämmer särskilt bra med det som har spelats in på skiva... Kanske borde jag bara ha slängt allt och tänkt att det här är historia nu. Men jag kunde inte göra det, alltför många favoriter låg inklämda i massorna. Under några år höll jag i omgångar på att skanna, fotografera, slänga (kombibil efter kombibil till soptippen i Hagby) efter olika sorteringar och prioriteringar. Mycket slängdes direkt men det mesta har sparats som pdf. All denna skanning gjordes precis innan skanningsmaskinerna blev extremt mycket bättre, fy fasen. Det är frågan om enorma mängder arrangemang. Jag tycker att en stor del av dessa är urbra. Det finns också många ganska ointressanta arr som är slarvigt gjorda. Allt som är sparat ägs av mina syskon och mig. Mycket går att använda rakt av men ofta helst efter en viss rensning (från anteckningar, eller att snygga till skanningar av kopior av kopior).
Jag gillar både att skriva och läsa handskrivna noter och har länge hållt kvar vid det. Men på senare år har det allt oftare blivit datorskrivna, vilket verkligen har en del fördelar. En av de saker jag älskar med just handskriften är att man lätt kan skriva så att det syns hur man vill att det ska låta. Man kan rita hur man tycker att ett glissando ska spelas. Med datorskrift ser allt liksom ut att vara lika mycket värt. Och det är det ju inte. Några låtar från pappas band har jag tryckt in i ett sånt här program. Ibland står det bara "spela melodin (unis)", vilket manar till ett friare samspel. I dataskrift ser det fånigt ut och då skriver jag in melodin (det är väl lika bra när man ändå håller på, tänk om inte alla kan melodin utantill), men måste då välja hur och sedan är det cementerat. För datorskrivna noter spelas liksom som de står. Eller så är det bara det att jag är så hopplöst inte med min tid? Jag tycker om att få ett notblad där det syns att den som skrev det har ville att jag skulle bli glad och spelsugen när jag fick se det. Kanske har det ritats blommor och lätthittade segnon och codor, utan konstiga sidvändningar. Man vill ju ha det lite majsigt, och göra annat än att råblänga i noter. Kolla om nån man känner är där och lyssnar och vill bjuda på ett glas saft? Eller kanske se några som dansar så att man vill svänga. Läser du det som en antydan att man egentligen ska dricka en massa öl när man spelar? Inte alls, det är inte ett dugg kul att spela med fullisar och tack och lov är den här delen av musikbranschen ganska befriad från sådana nuförtiden. Men jag gillar tanken att man ska kunna vara med på "festen" istället för att försvinna in i sin lilla notbubbla.
Jag älskar grundingången till pappas arrangemangsskrivande. Många av de bästa arrangemangen är skapade så som jag helst av allt önskar för den här typen av band (och är en förutsättning för att ett sådant ska existera): nämligen på så vis att de vill hjälpa spelarna att göra roligare musik än vad det i längden hade blivit utan arr. Som ett jamskelett. Arrangemangets eventuella storhet framträder då först ihop med att några musiker kommer på hur de ska använda arrangemanget som trampolin. Vid lyckat hopp tillfaller äran inte i första hand arrangören, men den som förstår arrangörens roll för slutresultatet är glad över arrangörens arbete. Det här är förstås att hårdra frågan. En och annan låt får gärna fokusera mer på arrangörens klurigheter, men i slutändan vill jag i längden hellre se arrangören som en viktig serviceperson för bandet än att se bandet som arrangörens verktyg. Om man nu måste hårdra det alltså, vilket bär mig emot en del... Detta serviceinriktade arrangörsarbete kräver dock ett konstnärligt förhållningssätt på samma höga nivå som musikerns eller kompositörens arbete.
"Jag tror att Cissi skulle gilla att försvinna neråt till botten av sin baryton här. Och om Wåges solo tänder till ska det vara lättbegripligt hur man förlänger, och när han sedan har kört klart solot kommer man säkert att vilja ha en enkel samfälld bandshout så att man smäller av, det måste kunna förberedas så att alla spelar nästan samma grej, till och med i stämmor... Och det får gärna låta som om de kom på stämmorna under tiden, trots att jag har hjälpt dem lite på traven".
________________________________________________________________
Utan Wåge Finér hade GHBBB låtit annorlunda, inte bara på grund av hans saxspel. Gugge och Wåge har jobbat tusentals timmar ihop med så många arrangemang. Wåges idéer har varit viktiga och jag tror att jag ofta kan räkna ut vad i ett arr som härstammar mest från honom. Även på egen hand har han bidragit med flera låtar och arr. I det stora notlager som bandet byggde upp finns också arrangemang och kompositioner av flera upphövare. Jag lovar att det är spännande att bläddra igenom den jättemapp i datorn som heter "Gugges noter", även om man bortser från Gugges och Wåges alster. Bosse Broberg, Chris Holmström, Bernt Rosengren, Lasse Sjösten, Hank Crawford, Dave Castle, Göran Pettersson, Claes Rosendahl, sir Roland Hanna, Lasse Lundström, Georg Riedel, Håkan Lewin, Ernie Wilkins och Kurt Lindgren är några av de som har arrangerat.
LYSSNA PÅ GUGGE HEDRENIUS BIG BLUES BAND
Ett parti värt att klicka runt på en stund för den som är böjd att lyssna till en massa toner:
Mycket här är solon, men det är ju bara en sida av någons medverkan. Lyss till Christer Boustedt (fint altlead här och här, följt av Bosses trumpetlead), Wåge Finér (fint altlead), Håkan Lewin (leadalt), Henrik Blommé (leadalt), Anders Lindskog (fint tenorlead, fint solo i samma låt), Chris Holmström (en drömspelare i barytonstämman, t.ex. här och där eller så, tyvärr för snabb bandhastighet på här och där men ändå!), Bosse Broberg, Svenne Larsson, Willie Cook o.s.v. i ensemblepartierna, och så klart alla otroliga trummisar och basister som är igång som allillrar!
Idoler kan man hitta överallt. Det finns så mycket musik av olika slag att älska. Det har jag alltid gjort. En vän av logisk ordning skulle kunna invända: "Hur kan du säga att detta är världens bästa thereminist, när du sa samma om den som spelade i förra låten?". Jomen det som är bäst är det man hör när man hör det, om man gillar det. Det är en av de underbara sakerna med musik. Därför ser jag ingen motsättning i att upphöja många av de musikerna jag har hört i pappas band till superidoler samtidigt som jag vet att en jämförelse med liknande andra musiker ("amerikaner") inte objektivt alltid självklart skulle utfalla till de förstnämndas fördel. Men varför inte? De stjärnor jag pratar om, som var med ofta, då och då eller bara någon enstaka gång (många av de jag räknar upp är knappast jätteförknippade med GHBBB, men kanske för mig, åtminstone ursprungligen), är bl.a. de här:
Bosse Broberg (del 1, del 2 Lush Life i Gugges arr men Bosse har gjort slutcodan och förspelet till intron och har solo med Claes Janson, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10 Bosses svit 1964, del 11 i Sweet Cakes, solon Bergalli, Adåker, Broberg), Maffy Falay (del 1 - räcka med Maffy-Willie-Benny-Bosse, del 2, del 3, del 4), Christer Boustedt (del 1, del 1 ljudfil, del 1 info), Anders Lindskog (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, se även 13 14 15 med andra band), Chris Holmström (del 1, del 1 ljudfil, del 1 info, del 2, del 3, del 4, del 5 medley 1979 med Guggelåten Hawky Talky med solon av Krister Andersson och Ulf Adåker och sedan Chrislåten Calm Down i arr av Wåge-Gugge-Chris och solo av Chris), Idol-Kurt Järnberg (del 1, del 2 vid 5.20, del 3, del 4, del 5), Wåge Finér (del 1, del 1 ljudfil, del 1 info, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7 Wåges låt Big Rock 1978 med solo av Wåge-Lasse Olofsson-Island not, del 8 Big Rock 1979 mindre band solon Wåge-Valdemar Hajer-Rune Carlsson, del 9 Wåges låt Big Blues Riff med Bertil Lövgren-Lasse Olofsson-Chris-Roman Dylag-Island mfl not), Ulf Johansson Werre (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10), Jesper Thilo (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7), Bernt Rosengren (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5), Idol-Ivan Oscarson (del 1, del 2), Håkan Werling (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8), Rolf Ericson (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7), Gugge själv (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15, del 16, del 17, del 18, del 19, del 20, del 21, del 22, del 23, del 24, del 25, del 26, del 27, del 28 som är en bra film, Cafétrion i Haninge 1989 1 2 3 4), Svenne Larsson (del 1, del 2 - testa själv fybubblan, del 3 brax - testa själv!, del 4, del 5), Lasse Olofsson (del 1 i låten Blues of Sweden - "Du gamla du fria" - som även innehåller solon av Chrille Boustedt och Bosse Broberg, intro av Svenne Larsson, del 2 Sherri med solo av Pepper Adams och Lasse), Thomas Driving (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 provrep Mombasa 96), Hector Bingert (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6), Valdemar Hajer (del 1 , del 2), Idol-Måns Ekman (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7 del 8 och del 9 med Måns och Lasse, som också spelar ihop i del 10 från Örebro 860912 med fint trumbreak), Idol-Lasse Lundström (del 1, del 2, del 3 och del 4 med Måns och Lasse), Petur Island Östlund (del 1, del 2, del 3 Blues of Europe med solon av Benny Bailey och Island), Johan Dielemans, Jan Allan (del 1, del 2), Dave Castle (del 1 barsax, del 2 alt i samsolo med Wåge, del 3 tenor, del 4 med Roffe, Willie, Jesper, Lasse L och Mel etc.), Håkan Nyqvist (del 1, del 2), Bengt Ernryd (del 1, del 2, del 3), Göran Östling (del 1, del 2), Bronislaw Sushanek (del 1, del 2), Johan Alenius, Peje Isberg (del 1, del 2), Sigge Andersson (del 1 1964, del 2 1963, cafétrion i Haninge 1989 1 2 3 4), Sture Åkerberg , Hacke Björksten, Håkan Lewin (del 1, del 2, del 3, del 4), Janne Schaffer (del 1, not på del 1 Wåges låt, del 2, del 3, del 4), Johan Hörlén (1987), Göran Pettersson (del 1, del 2), Les Carlton, Wojtek Ernest (del 1, del 2), Jan Adefelt (del 1, del 2 1986 solon Gustavo Bergalli och Jan), Roman Dylag (del 1, del 2), Pär Haglind, Peter Tjompe Johansson, Krister Andersson, Ronnie Gardiner (del 1, del 2), Magnus Olsson, Marino Valle, Zuba-Zuba Bob Fredriksson (cafétrion i Haninge 1989 1 2 3 4), Mats Siggstedt (superbra på både förstatrumpet och sistatrombon!), Georg Riedel, Hugo Rasmusen, Bengt Stark, Bertil Lövgren (del 1, del 2, del 3, del 4), Anders Norell, Olle Holmqvist (här med basisten Lars-Urban Helje, Willie Cook på trumpet m.fl.), Bengt Hanson, Gunnar Bergsten, Ulf Söderholm, Nils-Erik Slörner, John Högman (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6), Martin Löfgren, Per Nilsson, Sten Westling, Jan Harrington, Stefan Isaksson, Boris Lindqvist (Rock-Boris), Kisa Magnusson (del 1, del 2, del 3 med Svante Foerster och Weine Renliden, Billy Fender och John Duke, del 4), Marie Bergman, Egil Johansen, Halldór Páulsson (hel signaturvända 1981, Halldor är solist 2), Candy Green (del 1, del 2, del 3), Ove Stenberg, David Wilczewski, Kofi Ayvor, Lennart Jonken Jonsson, Lena Jansson, Lennart Åberg (del 1, del 2, del 3 Bosses svit), Idrees Sulieman, Anders Stengård, Lasse Färnlöf, Ahmadu Jah (Ahmadu Jarr), Bjarne Nerem, Torsten Dannenberg, Rolf Blomquist, Arne Wilhelmsson, H-P Andersson, Ann-Sofi Söderqvist, Red Mitchell, Ernie Englund, Slim Notini, Nannie Porres, Ann-Kristin Hedmark (del 1), Bengt Frippe Nordström, Rune Falk, Rut Åsenlund, Richard Boone, Gunnar Bergsten, Phil Minton, Jan Kling, Teddy Edwards, Erik Haüsler, Lennart Axelsson, Kjell-Åke Persson, Arne Eriksson, Leif Halldén, Jon Dill (del 1, del 2), Roland Keijser, Leif Wennerström, Rupert Clemendore, Börje Fredriksson, Lasse Lindgren, Katarina Fritzén, Sahib Shihab, Björn Karlsson, Sture Nordin, Ulf Andersson, Dick Morrisey (i samsolo med Anders Lindskog), Cecilia Wennerström (del 1 klipp med "Gugges Gamla Gäng" 2010, en av få återträffar, Mikael Skoglund på piano, del 2 som också är med Gugges Gamla Gäng, 2014 med Calle Bagge på piano), Erik Norström, Jan Kohlin (del 1, del 2, del 3, del 4), Rune Carlsson, Björn Alke (del 1, del 2), Idol-Jesper Kviberg (del 1, del 2, del 3), Monica Z (del 1), Henrik Blommé (del 1, del 2, del 3), Fredrik Norén trp (del 1, del 2), Claes Janson (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10) , Ulf Adåker (del 1, del 2 i Sweet Cakes, solon Bergalli, Adåker, Broberg, del 3 arr Bosse Broberg), Gustavo Bergalli (del 1 i Sweet Cakes, solon Bergalli, Adåker, Broberg, del 2 i vilken Gustavo följs av Benny Bailey, del 3 Gustavo är sista solist, del 4, del 5 slutnummer Ballan 1981, först Chrille i Misty och sedan Gustavo i Things ain't), Anders Stengård, Magnus Persson, Erik Nilsson (del 1, del 2), Sabu Martinez, Bob Brookmeyer, Ted Nash och störtsköna Alf Henning.
Sedan alla gästande band - och de (oftast aningen yngre) musiker som kom in i bilden efter mig (och som jag i första hand förknippar med andra sammanhang än just GHBBB, t.ex. musiklinjen på Södra Latins gymnasium)...
Klippinfo Könstaxering idealiserat?
Att få sitta tre meter från bandet (och så småningom mitt i) kväll efter kväll under min uppväxt har varit minst lika lattjo som att höra alla stora amerikanska idoler på skiva.
Genom åren har dessutom ett ganska stort antal av de där amerikanska
idolerna gästat Gugge Hedrenius Big Blues Band.
Några av dem har betytt särskilt mycket för just mig:
Jag kanske inte känner mig överdrivet originell som har övertagit en av min pappas stora idoler, men det har jag. Hank har alltid haft ett väldigt stort inflytande på mig som musiker och arrangör. Hans skivor spelades hemma hos oss. Innan den egna "solokarriären" var han ledare och arrangör för Ray Charles band. Flera gånger, framförallt på 80-talet, spelade Hank med Gugges band och tog även med sig flera arr till bandet. En bandspelare som stod på under ett rep på Strömsborg i juli 1985 fick med några fina grejor. Och här är en annan bra grej, inspelad 1984, liksom det här.
Eller varför inte "nationalsången" Blues of Sweden från 1994? Chrille Bousteds version från 1972 var dödsbra, men Hanks går inte av för hackor heller. Bosse Brobergs trumpetsolon i båda versionerna är fina, liksom Svenne Larssons bastrombonintroduktioner.
I mitten av 70-talet kom Thad Jones och Mel till GHBBB och turnérade. Mel återkom sedan då och då under en dryg tioårsperiod. Och vid ett par tillfällen fick GHBBB spela som förband till hans eget måndagsband på Village Vanguard! Jag var 18 år första gången och hörde inte hemma på den scenen, det lovar jag.
En av de bästa jazzsångarna. När han gästade på Gugges Ballroom 1982 spelade jag i pausen med farbror Rustan. Jag växte (kanske lite för mycket) av det beröm jag fick av Joe när jag själv ville tacka honom för konserten. Jag har alltid lyssnat mycket på Joe Williams. Den tuffa skivan med Thad Jones och Mel Lewis. Den supervängiga smågruppsinspelningen från Newport 1963. Och så förstås allt möjligt med Basies band, t.ex. den här låten.
MAXINE SULLIVAN
En underbar sångare som hoppade in med bandet och sjöng oförglömligt. Det var 1983 på Bal Palais, men jag undrar om det inte var fler gånger. Det här sköna klippet är inspelat runt 04.30 på morgonen och utöver Maxine sjunger likaså fina Jan Harrington och Claes Janson.
PEPPER ADAMS OCH BENNY BAILEY
Båda två var med några gånger från 1978 och framåt. Oj, vad de spelade, mycket inspirerande!
Did She Ever Cry (solist Chris Holmström) med överglidning till Soul Shoutin'
(på Ballan 1978, Chris och Pepper barytonsax, Gustavo Bergalli och Benny trumpet, Jesper Thilo tenor, Petur Island Östlund trummor)
Sherri (Lasse Olofsson trombon, Pepper sax).
In A Mellow Tone (Jesper Thilo, Pepper, Lasse Olofsson, Sture Åkerberg).
Stoney Lonesome (Wåge, Chrille, Chris, Island, Sture, Bosse)
Blues Of Europe (Benny, Island).
Soul Shoutin' (i radiostudio - här utan Pepper, men Benny och Chris spelar i micken så att de hörs bättre än i inspelningen från Ballan).
Perdido (också radion).
Gugges Blues (solon: Maffy Falay, Willie Cook, Benny Bailey, Bosse Broberg, Kurt Järnberg, Jesper Thilo, Christer Boustedt, 1983).
BABS GONZALES OCH JOE NEWMAN
Dessa två döhippa musiker var med på Bal Palais 1979. De lekte kurragömma med mig. Joe spelar så fint (här Halleluja med Claes Janson och Stefan Isaksson) och Babs (här med bl.a. Uffe Andersson och Ted Curson) är en av de skönaste bebopsångarna någonsin. Under besöket i Stockholm spelade Babs och Joe in ett radioprogram på Sveriges Radio ihop med kompet från Gugges band (Ove Stenberg - Peter Tjompe Johansson - Gugge) och Nisse Sandstöm ("Joe Newman/Babs Gonzales kvintett" har jag för mig att det kallades, men de var ju sex). Det är mycket roligt att höra (även mellansnacket från det oredigerade kassettbandet).
Sjöng med bandet 1964 (här med solon av Christer Boustedt och Bosse Broberg), 1987 och 1989. En fantastisk jazz- och bluessångare som har sjungit med "alla". När han kom 1987 hade han kommit igång med sångningen efter att under några år ha hindrats att sjunga på grund av strupcancer. Vid bokningen av turnén tyckte jazzklubbarna att det var kul med Witherspoon men att man skulle försöka med bluesklubben. Hos bluesklubben sa man tvärtom ("Kul – ring jazzklubben!"). Ett gränsland stilmässigt tydligen. Men det blev en turné. Kontakten med Jimmy inför turnén var fåordig. "Vad ska vi spela"? "Don't worry", sade han bara. Han skulle komma direkt från flyget till första spelningens spelstartstid... Han hade med sig en liten hög med arr, men de flesta låtarna han valde att sjunga hade vare sig arr eller noter – han sade en tonart och räknade in direkt, t.ex. så här (solon av Håkan Lewin, John Högman och Willie Cook. Kompet är Lasse Lundström och Måns Ekman). GHBBB bestod av 12 musiker då och så stora band brukar spela arr, eller så har de åtminstone provrepat om arr saknas. Men jag tycker att det fungerade bra att arbeta på det här viset. Vi hade roligt. Att Jimmy sedan gillade mig gav mig ett självförtroende som gjorde att jag spelade bättre än vad jag egentligen kunde just då (solo i låten som kommer om man klickar på Jimmy Witherspoon längst upp). Här är Lovey Dovy, en av de låtarna som faktiskt hade arr, och här är Nobody Knows You When You're Down And Out (med bara trion och Bosse Broberg).
CLARK TERRY
Hoppade in med bandet en kväll 1992. Han är en av de skickloskönaste trumpetarna och flygelhornisterna som har gått i två par skor (eller kommer att gå i dem, beroende på hur man rör sig i tiden). Ett av alla klipp med honom på internet är det här med Oscar Peterson från 1965. Det var roligt att få spela med Clark Terry och jag blev glad över att han visade en sådan entusiasm över mitt spel. Så här skriver Duke Ellington om Clark Terry och Wiilie Cook (se nedan) i sin självbiografi: "En gång i tiden hade vi Willie Cook, Shorty Baker, Clark Terry och Ray Nance som satt sida vid sida i vår trumpetsektion... Det var nästan för bra för att vara sant!"
Willie flyttade till Sverige 1982 och rotade sig här med svenska frun Christl. Willie har varit ordinarie medlem i såväl Count Basies, Dizzy Gillespies och Dukes Ellingtons orkestrar och många fler. Här är ett filmklipp med fina solon av bl.a. Willie. Med Dukes band spelade han vanligen förstatrumpet (även om det ju var Cat Anderson som spelade de där stratosfärtonerna i slutet av röjlåtarna), t.ex. på Newportkonserten 1956, när Paul Gonsalves spelade och spelade och spelade på (den låten lyssnar jag på säkert varje månad sedan 1978 och försöker ibland att spela med på trombonen). Här är ett av Willies solon från samma konsert. Willies förstatrumpetspel i Gugges band var fantastiskt fint, liksom solospelet. Tänk att jag så många kvällar har fått sitta och spela trombonstämmor och haft Willie tutandes in i ena örat - och Bosse Broberg in i det andra! Som solist är Willie underbar, med en härligt varm ton i trumpetens hela register. Hör (med Gugges band) denna fina Come Sunday från 1983 och Satin Doll från 1984 (med Lasse Lundström och Mel Lewis). Jag är så glad över ett par kassettband jag fick av Willie, med fullt av hans solon från Dukes band. Här är ett solo han var glad och stolt över (i Mood Indigo, Russell Procope på klarinett). Och kolla in den här Tenderly (också från kassettbandet med Duke), och roliga Tulip or Turnip med multibegåvningen Ray Nance (här på sång) och solon av Lawrence Brown och Willie!
Och så en kul kvintettplatta med Paul Gonsalves och Willie Cook.
Under en turné vintern 1986 spelade bandet på stadshotellet i Västervik. Vi spelade på andra våningen. Jag minns att det var ett sabla högljutt och utdraget slagsmål på undervåningen denna lördagkväll på statt... Men jag tror att ingen som var med i Gugges band kommer att glömma det förlösande i den strålande saxofonisten och storyberättaren Dave Castles kommentar efter Willies sagolikt svängiga solo rakt igenom hela Things Ain't What They Used To Be. Måns Ekman vid trummorna spelade härligt. Efter sista tonen kändes det som att det uppstod ett litet vaccum i bandets gapande förvåning över vad som nyss hänt. Tills Dave vänder sig bakåt från saxsektionen och med sin väldigt städade engelska säger "Very well Willie. Next time, would you please put a little more blues into it"?
Bonus:
Klantig ihopklippning av två inspelningar av Billy Strayhorns Chelsea Bridge. Och varför ska det behövas då? Det behövs inte alls. Men jag gillar Gugges arr som finns fint inspelat 1984 med Willie Cook. Tyvärr hade man då skurit ner arret en aning för att förkorta låten men det var synd tycker jag. Jag har klippt in saknade delar från en spelning 1994. När Willie inte tog solot var det Bosse Broberg som gjorde det, alltid helt suveränt.
Bildblandning Affischer Blandad reklam o. dyl. ca 1960-1990
Blandat från Lars Westin 2011 Skivor klipp ca 1960-1990 låtlistor
Strömsborg 1984 New York 1986 Jazz idag 1979 Skeppsholmen 1980 SVT dokumentär "Bandet" 1983
Sist: nationalsången Blues of Sweden ("Du gamla, du fria)" i 2004 års variant
med Johan Setterlind blåsandes i en sordinerad trumpet.
Samt en av många "helvändeversioner" av signaturen, här på Ballan 1981.
/Dicken Hedrenius
Thad Jones Gugge Hedrenius Mel Lewis
Till-ägg:
Gugges band på dumma spotify (och lite på youtube):
Ett par låtar från skivan Svensk Jazzhistoria vol. 9. Bra skiva.
Lady Bob är inspelad live 1964 på Moderna Muséet av Gunnar Lindqvist, som tyckte att konserten började bra och åkte hem och hämtade en maskin som spelade in.
Sedan gjorde han några grammofonskivor av det (få exemplar, ej utgivet tills denna antologi-CD kom på 2000-talet)
Han hann bara spela in sista låten, Lady Bob av Art Blakey. Här är den med Gunnars egen presentation.
Back Again är från en konsert 1963, också på Moderna Muséet (sänd i radio).
1964 LP:n Choose Now. Bra skiva. Detta är hela skivan, någon som har lagt den på youtube.
1972 LP:n Blues Of Sweden. Bra skiva!
1974 LP:n Blues Of Stockholm. Bra skiva!
1975 LP:n Blues Of Europe. Har sina ljusglimtar.
1984 (utgiven 1999) CD:n Swings Again (live på Gugges Ballroom på Strömsborg).
Bra skiva men en del låtar har av någon anledning fått sämre versioner än de som hamnade på LP:n Festival Ballroom som gavs ut 1984.
Om Gert Palmcrantz har kvar originalbanden finns det mycket mer material att hämta, och både spel och ljud är bra som skjuton!
1994 CD:n Jazz Ballroom Night. Har några ljusglimtar.
Konsert med ackis storband den 21 november 2024 kl 20.00
Info om konserten (för medverkande).
Musikspelare:
PIANO Olle Wikström
SAX Carl Lovar, Leo Stenhammar, Tyko Ruin, Daniel Gahrton
BAS Martin Lundin
TRUMMA: Hugo Lundqvist
TRUMPET Alvin Jonsson, Sigurros Johannesdottir, Markus Borell
SÅNG Leonard Thinz, Matilda Schyborger
TROMBON Nora Jonsson, BASTROMBON Alexander Bjurström
Två set om cirka 40 minuter.
"Demos" av låtarna (info):
Calle, Alexander, Alvin
Leo 24, Calle 24, båda 24, Daniel, Martin, tromboner, Olle (+Martin), Markus
A3 Until The Real Thing Comes Along
Leonard
A4 There Will Always Be Another You +
Leonard, Sigguros
A5 A6 (ihop) Did she Ever Cry +, Soul Shoutin' + + +
Daniel, Sigguros, Alvin, Leo, Hugo
Dicken
B1Things Ain't What They Used To Be ++
Markus
Matilda, Tyko, Alvin, Martin
B3 Alexander's Ragtime Band
Matilda, Nora
Tyko, Olle
B5 In A Mellow Tone
Tyko, Dicken, Martin
B7 Misty
Calle
Alla
Flera/andra låtar kan dyka upp. Jag tar med ett knippe, så att det går att improvisera sig fram lite:
Jag plockar några från de här:
Blues of Europe (om jag hinner gå igenom) +
Everyday I Have The Blues (sång)
Hawky Talky (Gugge/Calm Down (Chris)
Men den HÄR yatzyvarianten kunde man testa:
Den ena slår som vanligt.
Innan den säger vad det ska sättas på
skriver motståndaren vad den tror på, på en lapp.
Om gissningen var rätt får motståndaren 5 poäng, men om gissningen var fel får den som slog 5 poäng.
Sedan räknas alla poäng samman som vanligt.
Alltså, då lönar det sig ju inte att sätta på vad som helst för att lura den andra – i slutändan gäller ju trots allt att ha flest poäng. Om man vill vinna.
