Ja, jo välkommen till Gurgelkott

 en del av svenskt undernäringsliv

 Här var det alltså gurgelkott för fulla muggar.

 Hälsningar direktör Dicken Hedrenius, även trombonast.

lyssna or listen

P.S. Jag har bara kommit till 201 fortfarande. /Mats Hedrenius

Det är sånt som kan hända

Flumskolan - mot bättre vetande 

PERIODENS BLOPPAR:

Försök att inte balla ur med Frida Hedrenius (2021)

(Galenskaparna/After Shaves "Det görs alldeles för mycket musik" börjar vid 14.40)

Mamma Pappa Barn med Arvid Hedrenius som spelar egna låtar (2021)

(tidigare periodbloppar)

MEN VARFÖR FINNS ENS DEN HÄR INTERNETSIDAN?

Tja, jag startade den 2004, innan jag på allvar hade lärt mig att datorer och mobiltelefoner gör mig tråkigare och mindre kreativ. Visst tycker jag att det är lite kul att ha sidan och eftersom den finns kan den väl lika gärna få finnas kvar, den tar ju inte mycket tid heller. Jag vet också att det finns bra saker att ha datorer till och att det finns saker på internet som är både

användbara och roliga. Sammantaget gör dock varje minut vid datorn mig tråkigare, och aldrig till en bättre trombonist. Jag påstår inte att alla blir tråkigare av datorer – vissa använder dem för blomning. Andra använder dem till något som faktiskt behövs på riktigt i jobbet, fast i de flesta yrken har man nog gått över till att fastna vid datorn istället för att göra jobbet. Men i stort tycker jag att mänskligheten blir tråkigare. Och internets innehåll förlorar i värde, t.ex. musik, film och bild som man egentligen skulle se som skatter men som nu bara är en ändlös serie av hopp mellan suckar.

    Särskilt svårt har jag för sociala medier. Ja, det finns jätteroliga saker med dem och jag använder facebook lite stötvis, sedan avaktiverar jag kontot några månader. Men där, liksom på internet i allmänhet, tycks vi människor lite för bra träna oss i att vara elaka, oempatiska och passiviserade. Upplevelser blir inte tillräckliga i sig själva, utan får sitt värde först när de bekräftats av bekantas bekanta. Jag tycker att man ska baka en kaka och klättra upp i ett träd.

Och så tycker jag (som ansvarstagande liberal?) att man ska stötta företag och företeelser som man tycker är bra och rata dåliga. Det finns väldigt få företag inom datorer och sociala medier som jag ser något värde i att stötta. Sådeså. En oomkullrunkelig politisk majoritet inom alla partier tycker att det är bra att organisera samhället så att det inte går att vara en del av det (och inte ens ta del av offentliga verksamheter och omsorger) om man inte väljer att bli kund – och accepteras som sådan – hos några av de här företagen.

Och sist en helt annan sak: En av mina bästa böcker är Krakel Spektakel köper en klubba. Sidan med allt godiset i en hög är bra men allra bäst är uppslaget där man kan gå igenom alla godissorterna en och en.

P.S. Att denna text alls finns på internet skäms jag för, eftersom en konsekvens av den är att den inte borde finnas här.

Fast texten är sann för mig. Bevisar inte allt detta att jag har blivit tråkigare? Sablar.

Dicken Hedrenius, direktör

Viktigt

 Gottsnorkel! Vi finns under tiden och i telefon, brev och på skiva och kassett. Även på internet fast det ju är lite tråkigt med det där.

Kontakt: Ljungvägen 7, 186 34 Vallentuna. Här kan du beställa gurgelkottprodukter och fråga om våra tjänster (taxor).

Det går också att skriva ett e-postbrev (kollas sporädiskt). Hullibulliredaktionen har hullibulli@gurgelkott.se. Skalbolaget har skalbolaget@gurgelkott.se. Transgalaxkotlettsektionen med fiskmelodicenter har fiskball@gurgelkott.se. De Tre Bråkarna Buse (Håkan Trygger, Martin Wikström och Dicken) har detrebrakarnabuse@gurgelkott.se. Kontoret och donationsavdelningen kan nås på inte@gurgelkott.se men de kan inte nås på se@gurgelkott, inte. Vill du nå en viss person hos oss på Gurgelkott skriver du fornamn.efternamn@gurgelkott.se (om du vill kan du byta ut "fornamn" mot personens i fråga förnamn och samma gäller efternamnet, men inget av detta är nödvändigt). Detta gäller dock inte Jätten Turramulli, som nås på debara@gurgelkott.se, dit du även kan skriva om du vill nå någon i T-utskottet (Helmer Illan, Olga ko, kon Alma, Disko, Gurgelkotthunden, Björn och DDDD - Dicken Den Drastiske Demonen).

På Gurgelkott har vi som policy att följa Allmänna Reklamationsnämndens rekommendationer.

Topp

 Direktlänkar till avsnitt som dyker upp om man scrollar neråt på den här sidan:

Tjorre

Biografi

Lyssna, speja

Trippa fram på tårna

(med gästbok, nyheter, info om rondens vind, tacksägelser, hedersomnämnanden etc.)

Att vara olidlig och visa upp sina nära och det

Extragrejs att höra

Bister Mean

Sextettfilmer 

Dickens diskografi med lyssningslänkar

Ingen ska bort

En chans att ångra sig

Bara gräs

Gurgelkottindex

Fungerar inte de interna länkarna på sidan som de ska?

Varför blir det grått ibland istället för gräs? Det vet ingen människa.

En sak till: gurgelkott.se funkar på mobiltelefon men blir tydligare på dator. Tydlighet är något vi står för här på gurgelkott.

TJORRE

Om du vill köpa varor och tjänster av Gurgelkott går det bra att skriva ett frågebrev till Gurgelkott, Ljungvägen 7, 186 34 Vallentuna eller att prata med Dicken. Man kan också skicka ett e-postbrev till inte@gurgelkott.se (e-postbrevlådan kollas sporädiskt men inte så sällan).  Det finns fortfarande några Sverige SM-guld-skivor kvar att köpa!

BIOGRAFI: 

(vem bryr sig?)

Enkel:

För att ta det från början föddes jag av min mamma Elisabet på Karolinska den 4 juli 1967. Sen har jag hållit på och spelat och haft mig och det och sånt tillsammans med många andra musiker. Hittar på sånger och arrangerar dom. Undervisar i musik och badar. Devisen är "Det är tufft att bada i isvatten. Kanske alltför tufft".

Utvecklad:

Min inspiration brukar oftast komma från de jag spelar med för dagen – musikelever, proffs- och amatörmusiker. Jag var Beatlesfreak som barn. Intresset fick efter hand samsas med en växande vurm för att spela melodisk vråljazz och blues. Topplistedyrkare tror att nya musikaliska passioner tränger ut gamla, men så är det inte - älskekullen bara växer med fler genrer, artister, låtar och uttryckssätt. 

Min pappa var pianist, arrangör och kompositör och ledde Gugge Hedrenius Big Blues Band, ett jazz- och bluesband som fanns 1959-2009. Jag hörde bandet ofta när jag var liten och mina upplevelser från det har starkt präglat mitt musikanteri. 

Från 1985 var jag dessutom medlem i bandet (men hoppade in redan 1978!). Många av mina idoler spelade i bandet, även fina gästande "superstars" som Hank Crawford, Mel Lewis, Jimmy Witherspoon, Maxine Sullivan, Claes Terry, Joe Williams och en hel rad fler. Om bandet.

När jag var 9 började jag spela trombon i Stockholms Kulturskola (som då hette kommunala musikskolan). Tidigt började jag spela ihop med musikkamrater (t.ex. Jojo Djeridi, Carl Orrje, Joakim Milder, Hans Ling, Joachim Hamou, Henrik Blommé, Lotten Olsson, Konrad Kalasklister, Mark Basigara och Måns Ekman) och flera av dem spelar jag med än idag. Sedan jag var 14 år har jag komponerat och arrangerat mycket, i första hand för de band jag har ingått i. Jag ska inte göra en jätteuppräkning över alla de där banden här men nämner några: Jesper Kviberg Social Club Of Music, Ballin' The Jack Orchestra, Ulla Carolusson, Rune Carlssons storband, Carin Lundin, Margareta Bengtson, Hjalmars jazz, Lasse Törnqvist, Pernilla Dahlstrand, Sumpens Jazzänglar, Kenneth Arnström, ASJO (Ann-Sofi Söderqvist Jazz Orchestra), Gugge Hedrenius Big Blues Band, Ballin' The Jack Orchestra, Peter Asplund (Blue House Jazz Orchestra och The Christmas Feeling), Jazzfyran med Ragnhild Sjögren, Jan Levander, Ted Bjurwill, Albrekts Swing Band (1990, 1995), och Stockholm Swing All Stars och diverse egna konstellationer. Jag har haft några längre engagemang som teatermusiker i roliga uppsättningar på Dramaten, Stockholms stadsteater och några privatteatrar som den här eller den här.

1989 började jag arbeta som lärare på deltid i Vallentuna Kulturskola och har stannat sedan dess. Jag undervisar i trombon, tuba, kulturverkstad, ensemble, piano, musikteori, musik i grundsärskola och är kapellmästare och arrangör i Vallentunas del i Funkisfestivalen (den melodifestivalen som har riktig orkester). Numera har jag även en liten tjänst i Sigtuna Kulturskola där jag bl.a. får arbeta ihop med min fru Catta, som är flöjtist (tf). Sedan 2009 har en vecka vikts varje sommar för att vara lärare på de underbara jazzkurserna på Visingsö. Jag har också varit lärare på en rad andra kurser i jazz (bl.a. ett par i egen regi och så) och har anlitats som instruktör och inspiratör vid musikclinics här där man är och där där man inte är.

1999 startades Gurgelkott i liten skala (även om själva gurgelkotten vid tillfället var hela 12 vårar, och egentligen i skala 1:1 redan från början). Idag är företaget en koncern med kontakter lite överallt, både jordade och vanliga. Ett mål är att öka andelen trombon i världen från 15% till minst 18. Gurgelkotts första skivproduktion var CD:n Sverige SM-Guld (1999). .

Det är lajbans både att undervisa och att hitta på musik och spela instrument och sjunga (även om det sistnämnda låter miffigt, förlåt då så mycket). Ibland får jag ta ledigt från musiklärartjänsten för att åka på en liten musikturné. När jag skakar fram något skälv blir det gärna trion De Tre Bråkarna Buse (med våtvarma omslagverkaren Martin Wikström och forwardbasisten Håkan Trygger), ibland i utökat format. Det band jag spelar mest med är Stockholm Swing All Stars. Bandet uppträder i konserthus, jazzklubbar och på Lindy Hop-fester. Det är gräsligt kul!

Vi spelar också ganska mycket tillsammans hemma i famijen. Mina familjemedlemmar är helsköna att jamma med för att dom är helsköna att jamma med och dom är helabra jammisar. Fast de är ju storisar nu så ärligt talat blir det kanske inte så ofta, särskilt inte sedan de rymde hemifrån. Fru Catta är inte bara bra flöjtist utan sjunger mycket fint och spelar lite av varje hon med. Det är kul att sjunga ihop och kasta sig mellan en massa olika instrument. Det brukar i alla fall vara kul tills jag tar fram bastuban, då stämningen vanligen sjunker en del. Det är det oftast värt, tycker jag.

Kuriosa:

Som 13-åring tog jag musiklektioner av Idol-Uffe (Ulf Johansson Werre). Vid 14 blev det medhjälperi hos Elisaveta på Gugges Ballroom (barnföreställning) och det och sånt. Började skolan 1974, gick på Birkagårdens lekis från 1970 (Ulla Langhed) och fritids med Åke, Bisse och Ola och Åsa och dom, Annorlunda musikskola i Sollentuna, Groovies med Nalle och Palle, Södra Latin och musikhögskolan med Svenne och Bertil, lumpen, tant Joja, fru Lönnroth, Storyvilleparaderna till Mosebacke, midsommarstångsbandet på Norra Lagnö och Erik Franck sen på dansbanan på kvällen. Vid 18 skedde första uppträdandet på Village Vanguard (med Gugge Hedrenius Big Blues Band). 

Det ena ledde till det andra och redan vid 20 års ålder lejdes jag för ett kortare vikariat på en förskola och vid 26 års ålder hade jag engagemang som skokrämsförsäljare på Campingmässan i Sollentuna. Vid 39 års ålder var det så dags för det första simgigget, som levande skyltdocka vid invigningen av en badhall. 1989 tilldelades jag Föreningen Tradjazz Stockholms Louis Armstrong-stipendium och samma år utsågs jag till Årets Tusensköna av Sällskapet Nalens Vänner. Det var då det... Hösten 2012 fjongade det till när Laila och Charles Gavatins Stiftelse för Jazzmusik snälligen förärade mig ett osökt finstipendium. Som 34-åring fick jag göra en egen julskiva. Och så bautagrädden: När jag var 15 bast uppträdde jag i Hylands Hörna som trombonspelande gästsolist (Idol-Kurre Järnbergs Diggin' the ol' cats!).

Jag tycker om när farten och tonerna i musiklåtsgrejset går upp och ner. Och trombon är dubbelt kul för man spelar inte bara upp-och-ner utan ut-och-in också! Åtminstone spelas en traditionell trombon på det viset, att man börjar inifrån och sedan skjuter draget utåt för att senare åter hala in det. Men jag äger också en nobmort – den ovanliga och onda "in-och-ut-trombonen" som fungerar precis tvärtom mot en vanlig trombon. På nobmorten börjar man med draget längst ut och drar det sedan inåt. Den är väldigt rolig att spela på. Och eftersom draget är delbart ryms det i ett normalstort trombonetui, trots sin längd.

Det här låter kanske fånigt, men jag är uttalat ickeelitistisk när det gäller musicerande. Ingen image eller flummentalitet ligger bakom den inställningen. Den är starkt förankrad i mig genom upplevelse och dessutom genom starka argument som kan hamna på en hemsida nära dig.

Om jag aldrig mer får spela musik flyttar jag till Motala och öppnar en spel- och dobbelbutik som får heta Motala odds och högsta vinsten är en melon. Men sedan ångrar jag mig och spelar musik i alla fall. Och mah-jong, för jag vill få himmelsk välsignelse. Eller åtminstonde (det heter faktiskt det) de tretton undren.

Jag har väldigt mycket att skämmas för. Men det kanske de flesta har?

Fast det värt att göra bort sig ibland. Alternativet är att så säkert befinna sig på rätt sida om den trygga gränsen att man försvinner i ett morendo.

PRESS HERE

Var och med vem tutades det i luren?

Topp

Topp

Topp

Topp

Topp

Topp

Frågan är inte vem som ska bort för ingen ska det.

ÅNGRAR DU DIG?

TRYCK HÄR!